Ja, som rubriken säger så kommer jag förhoppningsvis snart kunna börja räkna ner till dagen B, som i bukplastik.
Jag är delvis livrädd, eftersom det är ett så stort ingrepp, men till betydligt större del är jag bara överlycklig och förväntansfull. Tänk, när det är gjort kommer jag inte ha en massa fladder längre! Jag kommer inte behöva lyfta undan magen när jag klär på mig. Om jag har mysbyxor på mig kommer jag kunna springa utan att det blir pinsamma ljud när magen klafsar runt. Jag kommer kunna ha andra trosor än boxers (som jag iofs älskar, men kanske inte alltid vill ha ändå). Jag kommer kunna ha lite kortare tröjor, utan att behöva bry mig om den jäkla magen, som ligger hoprullad till en stor knöl strax ovanför skrevet.
Och när jag ändå kommer in på det...
Då när jag var och blev utvärderad i vintras så påpekade läkaren att de kommer lyfta upp underlivet lite också. För det är ju så – när man har varit kraftigt överviktig så har man haft fett överallt och således hängig överskottshud överallt.
För första gången på väldigt många år har jag i år levt singelliv, med allt vad det innebär. Jag försöker verkligen att inte bry mig om hur jag ser ut och bara ge mig hän och njuta av vad mina tillfälliga relationer har gett mig. (Av massor med olika anledningar är jag inte intresserad av något fast förhållande. Men tillfälliga relationer – ja tack!) Men alltså, det är verkligen inte lätt att ignorera all denna jävla hud!
Vad jag inte har berättat är att jag faktiskt fick ett operationsdatum redan i våras. Dock kom det väldigt olämpligt i tiden för mig, pga jobb, så jag bad att få skjuta upp det hela till oktober. Idag är det den 27 september. Om fyra dagar är det oktober. Med andra ord är det inte alls långt kvar tills operationen blir av, om planeringen kvarstår.
Nästa månad!
Det är med skräckblandad förtjusning jag öppnar dörren varje dag, sneglande mot dörrmattan för att se om det ligger ett kuvert med landstingslogga där.
Hej! Åh vad spännande (och skrämmande) med bukplastik. När jag var på ettårskontroll i Torsby i våras konstaterade läkaren att "de kunde operera det här" (maghänget). De skulle titta igen hur det såg ut om ytterligare ett år. Jag känner så igen det du skriver om att magen plaskar om man tex har mysbyxor... är lite nyfiken på hur processen går med dig eftersom jag tror vi har samma sjukhus. För själv har jag inte fått ut mkt information om operationerna i Torsby över huvud taget. Dessutom är mitt...ehum...mus-område något som jag tänk men inte vågat ta upp med dem flera gånger. Om det liksom lyfts på köpet vid en operation... Ja, om tycker det är bättre och om du vill svara kan vi ta det på mejlen istället. Om det kanske känns bättre :)
SvaraRaderaMvh Lilltilda
Ja, det är verkligen både spännande och skrämmande! :) Visst är det Torsby som jag hör till! Jag kan hålla med om att de inte är särskilt generösa med information om bukplastik. Inte så att de försöker undanhålla info, men ändå inte så att folk ska rusa dit och kräva operationer...
RaderaNu är ju inte min operation gjord än, men jag hörde faktiskt en himla rolig grej häromdagen när jag pratade med en kompis om just det här med ...eh, trött musområde.. :) Hon hade en kompis som gjort sin operation i Torsby och som verkligen upplevde området som lyft! Tydligen hade skillnaden varit så dramatisk att det nästan kändes som att kisset kom från magtrakten i början! Ha ha!
Maila mig jättegärna på nattsimmaren(a)gmail.com så kan vi ha lite mer kontakt!