Imorgon har jag varit opererad en månad!
Sakta men säkert håller jag på att lära mig äta igen. Hittills har jag haft några smådumpar (så att jag blir lite sömnig) och två lite större. Ena "stordumpen" var jag tvungen att gå och lägga mig en stund, pga. att jag blev så akut trött och kände mig väldigt darrig. (Ungefär som man kan göra om man tagit för mycket bricanyl, om någon är bekant med det. Används både mot astma och inom förlossningsvården.)
Det som är lite dumt är att jag inte vet helt säkert vad de lite större dumpningarna har berott på. Båda gångerna testade jag nämligen att äta nya saker, men jag åt också lite för snabbt tror jag, så det kan lika gärna ha berott på det.
(Första gången åt jag pulled pork, vilket inte borde vara någon fara. Visserligen är det lite socker i, men inte så mycket att jag tror att det egentligen påverkar. Däremot gjorde jag något riktigt dumt då: smakade lite av pitabrödet som resten av familjen åt till... Inte överdrivet smart!
Andra gången åt jag "på restaurang" (= på ett café på universitetet) och valde en sallad med bl.a. räkor och kräftstjärtar. Där är jag rätt säker på att jag åt både för fort och för mycket. Det är fortfarande lite svårt att ta in att det kan vara för mycket när man knappt ser att portionen har rörts...)
Viktmässigt är det fortfarande roligt att ställa sig på vågen!
När jag började med flytet (26/12 2013) låg jag på 113,7 kg. På operationsdagen en knapp månad senare hade jag gått ner 11 kg och vägde alltså in på 102,7 kg. I morse kunde jag konstatera att ytterligare 8 kilo är borta! 94,7 kg. Tänk, nu är det inte alls långt tills jag gått ner 20 kilo. Häftigt!
fredag 21 februari 2014
måndag 10 februari 2014
Puréfasen är inledd!
Sedan onsdag förra veckan har jag käkat puré/mjukmat. Jag hade ju trott att det skulle vara fantastiskt, och jag måste säga att det är det faktiskt också!
Det allra märkligaste är att jag verkligen inte kan komma ihåg hur det var att leva på soppor. Och flytet? Det känns så avlägset att jag inte ens kan komma ihåg det om jag försöker. Sex veckor av mitt liv, som man kunde tro att jag aldrig skulle glömma!
Häromdagen gjorde jag en beställning från bodystore. Bl.a en massa nyttiga fröer, så att jag ska kunna äta lite roligare gröt än bara havregrynsgröt till frukost. Ser fram emot att få paketet!
Det här med puré då? Hur gör man? Ibland kan jag känna mig lite trist, som inte kommer på någon "riktig" mjukmat, utan istället kör familjens protein i mixern och serverar med blomkål. Jag vågar inte riktigt äta ris eller pasta än, utan serverar oftast min mat med blomkål... Igår hade vi nån slags potatisskruvar till maten och dem vågade jag faktiskt äta, i och med att de är så mjuka. Gott!
Jag tänkte bläddra i min GBP-bok och hitta något roligt recept, så får hela familjen äta samma mat. Några goda biffar kanske?
Det enda som jag egentligen tycker är jobbigt nu är att det är så sjuhuhukt svårt att få i sig tillräckligt med vatten. Och så är jag ibland rädd att jag äter för mycket. Det är lätt att få intrycket att "alla" bara äter någon deciliter, kanske inte ens det. Så sitter jag och slevar i mig två deciliter.
Det där är min självkritiska röst som talar. Innerst inne är jag rätt säker på att jag äter lagom. Men är man van att klanka ner på sig själv kan det vara svårt att sluta.
Det allra märkligaste är att jag verkligen inte kan komma ihåg hur det var att leva på soppor. Och flytet? Det känns så avlägset att jag inte ens kan komma ihåg det om jag försöker. Sex veckor av mitt liv, som man kunde tro att jag aldrig skulle glömma!
Häromdagen gjorde jag en beställning från bodystore. Bl.a en massa nyttiga fröer, så att jag ska kunna äta lite roligare gröt än bara havregrynsgröt till frukost. Ser fram emot att få paketet!
Det här med puré då? Hur gör man? Ibland kan jag känna mig lite trist, som inte kommer på någon "riktig" mjukmat, utan istället kör familjens protein i mixern och serverar med blomkål. Jag vågar inte riktigt äta ris eller pasta än, utan serverar oftast min mat med blomkål... Igår hade vi nån slags potatisskruvar till maten och dem vågade jag faktiskt äta, i och med att de är så mjuka. Gott!
Jag tänkte bläddra i min GBP-bok och hitta något roligt recept, så får hela familjen äta samma mat. Några goda biffar kanske?
Det enda som jag egentligen tycker är jobbigt nu är att det är så sjuhuhukt svårt att få i sig tillräckligt med vatten. Och så är jag ibland rädd att jag äter för mycket. Det är lätt att få intrycket att "alla" bara äter någon deciliter, kanske inte ens det. Så sitter jag och slevar i mig två deciliter.
Det där är min självkritiska röst som talar. Innerst inne är jag rätt säker på att jag äter lagom. Men är man van att klanka ner på sig själv kan det vara svårt att sluta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)