onsdag 19 december 2012

Sakta går det framåt [från den gamla bloggen]


Jag har ju inte skrivit i den här (än så länge) hemliga delen av bloggen på ett tag.

För ganska exakt en månad sedan var jag hos läkaren. Besöket var faktiskt inte alls så hemskt som jag hade fruktat. Jag inledde med att säga till honom att jag var väldigt nervös, varpå han svarade att det behövde jag alls inte vara. Han menade att jag hade ju mailat och berättat om mitt ärende, så han visste redan varför jag var där, och jag behövde inte känna mig nervös.

Jag fick svara på en del frågor, berätta lite om mitt tjockisliv, uppge längd och vikt, och kanske något mer? Dessutom blev jag uppmanad att gå till labbet, för att lämna blodprov. Jag kommer inte ens ihåg hur det sades, men någon gång mitt i samtalet fick jag intrycket att han skulle skriva remiss till Torsbys obesitasenhet! Ni vet, den där känslan när man får ett riktigt bra besked, men vill spela cool? Man vill egentligen hoppa upp och ner och klappa i händerna, men lyckas på något vis sitta still på sin stol och svara på frågor. SÅ kände jag det då!
Veckan efter gick jag till VC och lämnade några rör med blod. Veckan därpå fick jag ett brev med landstingets logga på. Jaha, då har jag väl både järn- och hjärnbrist då, så att allting blir uppskjutet var min första tanke. Det visade sig dock att allting bara såg fint ut.

Några dagar därpå kom ännu ett brev med landstingslogga på. Nu var det från Torsby, som meddelade att remissen var mottagen och att jag skulle bli kallad (till information?) inom 13 veckor. Någon gång innan min födelsedag i mitten av mars borde jag alltså ha varit på mitt första möte angående operationen! Iiiih, vad spännande!

Cirka tusen gånger om dagen är jag inne på forum och kollar hur lång tid det har tagit för andra. Jag vill/vågar inte vara alltför optimistisk, men det ser ut som att många härifrån Värmland har fått vänta ca 13 månader. I så fall skulle jag opereras någon gång i december nästa år! På sätt och vis känns det som skitlång tid. Å andra sidan har det första året med lilla S (som är 10 ½ månad nu) gått helt galet fort, så jag antar att det kommer gälla i det här fallet också.

onsdag 10 oktober 2012

Mitt nya liv [från den gamla bloggen]


Kanske kommer det här bli en kategori som jag så småningom öppnar för allmänheten. Kanske kommer det vara min egen hemliga hörna i bloggen. Vi får se.

För bara några minuter sedan tog jag äntligen det första steget. Jag gick in på "mina vårdkontakter" och beställde en tid hos min husläkare. Jag hoppas att det besöket ska mynna ut i en remiss till en gastric bypassoperation.
Jag är tjock. Eller kanske inte tjock. Mer jättetjock. Fet. (Så. Då var det sagt!) När jag var yngre (tonåring) var jag fet. Sedan blev jag tjock. Så blev jag sambo. Gravid. Slutade röka. Och vägde till slut 111 kilo, och inte 74 som innan samboskapet, eller 83 som när jag blev gravid.

Nu vill jag inte vara fet längre, men vet inte riktigt hur jag ska göra. Har funderat, och tänkt, och grubblat. Inte en vecka. Inte två veckor. Inte ett år. Inte fem år. Sedan första gången jag hörde att det fanns en sådan här operation har jag velat göra en. Men något alltid har alltid legat i vägen, eller hur man ska se det.

Efter en jobbig tid med flera dödsfall på kort tid mådde jag riktigt dåligt, och tog till den bästa medicin jag hade: fett och socker. Tidigare hade jag kunnat trösta mig med annat, men som småbarnsmorsa är det enklare att trycka i sig en 200-grammare från marabou, än att dra i sig en vinare och ett paket lucky strike.

När jag blev gravid med andra barnet vägde jag 114,7 kilo. Mådde riktigt dåligt under den graviditeten, så när andra barnet föddes vägde jag 112,7. (Vägde som minst 107 under graviditeten, men gick upp en del mot slutet.) Under amningen har jag haft ett konstant sötsug, och pendlar idag mellan 108 och 110 kg, beroende på dagsformen.

Jag hoppas innerligt att jag ska få chansen att leva. Att jag ska få den här operationen beviljad.

En chans att:
* Springa ikapp med mina barn
* Sitta bekvämt med benen i kors
* Slippa blickar och hånande ord på stan/i affären
* Köpa de kläder jag vill ha, och inte de jag råkar få plats i
* Slippa diabetes, som är den överviktsrelaterade sjukdom som jag fruktar mest
* Få leva länge och se både mina barn och barnbarn!