Jag har nu kommit till en punkt när folk har börjat kommentera min viktnedgång. Den går liksom inte riktigt att inte märka längre.
(Mycket är det väl också så att det har varit ett långt sommarlov, och en del människor har jag inte träffat sedan i juni. Det märks väl mer om det går lite tid emellan, än om man ses nästan varje dag, när man lämnar och hämtar på förskolan och så.)
Vanligt är att folk undrar hur jag har kunnat gå ner så himla mycket, och jag är alltid ärlig och säger att jag gjort en magsäcksoperation. Då har det flera gånger hänt att de förvånat utropar
– Men du var väl inte SÅ stor?!
Vad svarar man på det? Att jag nog var det ändå, eftersom läkarna gjorde bedömningen att jag behövde/fick göra en operation? Att jag kanske är bra på att klä mig smickrande?
Äh, jag vet inte! Jag blir mest lite generad. För även om jag är öppen med att jag är opererad och så, så har jag väldigt svårt att vara öppen med att jag faktiskt var så skitstor som jag var förut. Hade jag bara gått upp några hekton så hade jag ju faktiskt haft ett BMI på 40. (Jag låg på typ 39,8 när jag började med flytet.)
Jag vet inte vart jag vill komma med det här egentligen. Ville väl bara fundera lite kring vem jag var, vem jag är och hur jag uppfatta(t)s.
