Dålig kombination

Ja, det är en helt klart usel kombination att:

vara student

och

plugga utan studiemedel (har läst så länge att jag inte får låna mer)

samtidigt

som man går ner i vikt

och

den enda BH'n som passar går sönder.

Buhu!

En vanlig dag

I mitt senaste inlägg skrev jag ju om hur svårt det ibland kan vara att hålla sig på banan. Operationen gör ju mycket för mig, i och med att jag inte kan glufsa i mig varken hur mycket som helst eller vad som helst. Det som operationen inte hjälper mig med däremot är sötsuget. Det kommer och går, inte lika starkt som tidigare, men det finns trots allt där.

Men.

De allra flesta dagarna misslyckas jag ju faktiskt inte. De allra flesta dagarna gör jag precis som jag ska, eller nästan precis som jag ska. (Egentligen borde jag använda bör och inte ska, men men.)

Så. Kanske mest för min egen skull skriver jag här hur en (mat-)dag kan se ut i mitt liv. Här baserat på en dag då jag lämnar barnen på förskolan vid 7:50 och sedan pluggar hemifrån.

7:00 Tar medicin (B12, Kalcium, D-vitamin, multivitamin, allergimedicin)

8:15 Frukost: 1,5-2 dl naturell yoghurt

10:30 Mellanmål: Knäckemacka med mjukost eller leverpastej+gurka

12:00 Lunch: Rester från gårdagens middag, idag t.ex 1,5 dl köttfärssås + broccoli. Dessutom medicin: järntablett

14:30 Mellanmål: Smoothie om jag orkar, annars frukt eller samma som på förmiddagen

18:00 Middag: Väldigt olika, igår 2 dl potatis- och purjosoppa med knäckemacka

21:00 Mellanmål: 1,5 dl kvarg eller yoghurt, eventuellt med nötter i (ja, det låter skitäckligt men är det inte!)

23:00 Eller när jag nu lägger mig: tar medicin (Kalcium, D-vitamin, multivitamin)

Misslyckande

Jag tänker att det här ska vara en ärlig blogg. En blogg där jag inte bara berättar om när vågen pekar rakt nedåt och visar bilder på supernyttiga, proteinberikade smoothies med randiga papperssugrör...

Skitgod smoothie, gjord på mango, banan, blåbär, yoghurt, mjölk och proteinpulver. Visst, det händer att en sådan slinker ner till frukost, men hur ofta? Kanske en gång i månaden? Eller snarare en gång om året...

Det är otroligt svårt att göra sig av med ovanor som man har haft en längre tid. Som mitt älskade förmiddagsfika. Egentligen är det ju så otroligt lätt att göra iordning en god knäckemacka, ta en frukt eller en skål med kvarg. Men. Vad gjorde jag istället, tidigare idag?

Jag tryckte i mig en mums-mums!

Den var inte ens god! Bara sötsliskig och onödig!

Vissa dagar är det så. Jag faller för frestelser som har hängt med väldigt länge. Som att ta en kaka på förmiddagen. Tänk om den åtminstone hade varit god.

Det som jag vägrar låta hända nu är vad som hade kunnat hända tidigare: jag tänker att allt är skit samma – att dagen är förstörd när jag har ätit en kaka. Och om dagen ändå är förstörd kan man väl trycka i sig en kaka till? Varför inte hela paketet? Sådana idiotiska tankar vägrar jag låta komma upp i huvudet nu! Nu ska jag fortsätta den här dagen precis som om kakan aldrig hade slunkit ner.

I någon låt med Pulp (tror jag att det är) sjunger de You can dye your hair, but there's one thing you can't do; can't run away from yourself. Så är det ju. Även om jag gör en operation, ändrar klädstil, gör vad som helst för att förändra mig, så är det en sak som alltid finns kvar och det är jag. Jag, mina tankar, mina mönster, vanor och ovanor. Allting blir inte plättlätt och fantastiskt bara för att jag gjort en operation.

Ibland ropar kakorna från skåpet. Nu ska jag försöka hitta ett bra sätt att skrika håll käft till dem!