Lite om vad jag kan och inte kan äta

Det är konstigt det där med vad som funkar och inte funkar för mig nu efter operationen. Särskilt att samma sak (bokstavligen!) funkar jättebra ena dagen, men när jag äter det någon annan gång blir det dumping. I förra inlägget publicerade jag en bild på en smaskig mozzarellapizza, som jag ätit en knapp fjärdedel av. Visserligen åt min man en bit av kanten (som förut har varit min favorit) och jag lämnade kvar en annan kantbit, men ändå. Jämfört med mitt gamla jag var det en väldigt liten bit, men nu hade jag inte trott att jag skulle kunna äta så mycket.

När jag tänkte äta en lika stor bit till lunch dagen efter fick jag inte ens ner halva biten!

Jag har märkt att det som jag verkar ha svårast för med min nya mage är att äta för feta grejer. Kanske var det för att jag åt så fett två dagar på raken som jag mådde dåligt?

Latmansmiddag

Efter en GBP kan man äta allt, men inte alltid. 

Idag har familjen varit ute på vift hela dagen och när vi kom hem fanns ingen ork att laga mat. Då är hemkörning av pizza det enda rätta! 

Nu är jag proppmätt!

Glad överraskning

Jag har väl visserligen sett i spegeln att en del har hänt med min kropp de senaste månaderna.

I ansiktet är skillnaden tydligast, men även över bysten kan jag se en skillnad. Om inte annat märker jag det när jag drar på mig behån...

De senaste åren har jag oftast haft amningsbehå på mig (i strl. 105 E) men ju mer jag har dragit ned på amningen, desto mer har jag längtat efter en riktig grej, med bygel och så. En som jag i julas med nöd och näppe kunde krångla mig in i hade strl. 95 C. När jag hade den på mig fick jag såklart dubbeltuttar, så det blev inget mer än provning. Nu börjar kuporna på den bli allt mindre välfyllda och jag måste spänna åt den alltmer runt ryggen!

Någon gång i höstas tröttnade jag på att se alla alldeles för små kläder i garderoben och slängde ned dem i en stor kasse som förpassades till vinden. (Med märkningen "Vår/Sommar 2014".) Igår bestämde jag mig för att ta ner kassen igen.

Det är ett bra tag kvar tills jag kan ha ett flertal av plaggen.

Men.

Min gamla favoritkappa – som jag inte har kunnat ha sedan 2007 – gick faktiskt på mig. Den satt verkligen riktigt illa. Men vad fasiken! Jag fick ju på mig den! För inte länge sedan var jag så fet och axelbred att jag inte ens kunde ta mig in i ärmarna på den utan att spräcka ryggen totalt.

Nu kunde jag ju till och med stänga den ...vilket fick mig att se ut som barnet till en falukorv och en michelingubbe, men men.

I höst kommer jag säkert se helt awesome ut i kappan!

Tydligen svårt att lära sig...

Tiden den går och går. Igår var det sju veckor sedan jag opererade mig och jag är nu inne på det som kallas "normalkost". Jag ska alltså inte mixa och puréa min mat, utan äta som vem som helst.

Igår fyllde min man år och jag hade bakat supersmaskiga brownies som han kunde ta med till sitt jobb. Dock fick inte alla plats i kartongen, så några blev kvar hemma.

Fram tills nu har jag inte ätit några godis/kakor/sötsaker sedan den 26 december. Men igår, när de där chokladiga bakverken stod i kylen, kunde jag bara inte låta bli. Eftersom det var jag som hade bakat visste jag ju att kakorna innehöll sjuhuhukt mycket smör, choklad och socker. Alltså tog jag inte ens en halv och smakade på.

Resultatet?

En hejdundrande trumpetfanfar inne på toaletten. Om man ska uttrycka sig milt...

Jag fick jättehemskt magknip och diarré som nästan fick mig att lyfta från toastolen.

Så idag fyller jag år. (Jepp. Dagen efter min man!)

Om jag åt en bit kaka idag igen?

Om jag mår så jävla illa att jag måste ligga blick stilla på soffan för att inte kräkas rakt ut över rummet?

Om jag är o e r h ö r t trött på mig själv?

Yes to all the above!