fredag 26 april 2013

Lite om att göra en GBP i Värmland [från den gamla bloggen]

Jag fick en kommentar från Shadaim, där hon frågade om jag är godkänd för gbp nu, och det är jag ju! Ska man opas i Värmland så är det (som jag har uppfattat det) underförstått att man är godkänd för operation om man går hem från gruppmötet och har fått okej från kirurgen man träffar efteråt.


Dock ser det väldigt olika ut från landsting till landsting, så jag tänkte att jag kanske kan skriva lite om hur (jag har uppfattat att) det funkar här i Värmland. Den där parentesen är viktig! Det jag skriver här är ingen absolut sanning, utan hur jag har uppfattat det från den information jag har fått.

1) En remiss skrivs.

Jag har faktiskt ingen aning om man kan skriva egenremiss, eller om man måste göra som jag gjorde – gå via husläkaren på vårdcentralen. Efter någon vecka/några veckor kommer en remissbekräftelse från Torsby, som är det enda sjukhus i Värmland som utför överviktsoperationer.

Det som hände hos min läkare var att jag helt enkelt berättade att jag ville göra en gbp-operation. Att jag varit överviktig länge och försökt gå ner många gånger förr. Ofta hade jag lyckats, men gått upp igen. Dessutom fick jag vägas och mätas.

2) Inom 13 veckor (för mig tog det drygt 14) får man komma på ett informationsmöte i Torsby.

Cirka en vecka dessförinnan ska man lämna ett antal rör blod. Det kan man göra på sin vanliga vårdcentral. Man får ett papper skickat till sig, och det tar man med till de som tar proverna så att de ska veta vad i blodet som ska testas.

När man kommer till mötet i Torsby får man först (individuellt) träffa en sköterska, som tar blodtryck och vikt. Därefter är det gruppmöte, där kirurg, sköterska och dietist ger information. En hel del som man redan vet om, och en del nytt. (Det beror såklart på hur mycket man läst på nätet osv..)

Efter mötet får var och en träffa kirurg, som berättar om man ses som en lämplig kandidat till operationen eller inte. Det mötet tar ca fem minuter. Vissa av de som jag var där med fick veta att ytterligare utredning behövdes. Det kunde t.ex. handla om att göra sömnutredning, för att se om man lider av sömnapné (som kan vara farligt när man är under narkos, som jag förstod det), eller att man kanske behöver göra något annat innan de kan godkänna en för operation. I mitt fall sa läkaren att allting såg fint ut – jag var fet nog för en operation och frisk nog för att kunna klara av den. Ungefär så. I och med det blir man alltså godkänd!

3) Nytt för i år (2013) är att man även får/ska träffa en psykiatrisköterska

Det fick jag göra tre veckor efter gruppinformationen. Det man gör där är att svara på diverse formulär om nuvarande och tidigare psykiatrisk status – alltså om man är nedstämd, har svårt att sova, eller har varit det tidigare. Det var även en del personlighetstester. Som jag förstod det gör man inte det här för att sålla ut någon, utan dels för att a) kunna hjälpa någon redan innan operationen, om den har problem som kan göra det extra jobbigt efteråt, eller b) kunna titta tillbaka på de här formulären i efterhand och säga att de som svarat mest a på en viss fråga kanske lyckas bättre med operationen än de som svarar mest c. Ungefär så har jag uppfattat det.

4) Så småningom ska man också gå på dietistmöten

Här har jag dålig koll, eftersom jag inte kommit så långt än. Som jag har uppfattat det så har man tidigare år fått gå på en tvådagarskurs i grupp i Torsby. Nu ska man istället träffa dietist enskilt en dag/gång och i grupp en dag. Det blir nog någon gång i höst – alltså ett halvår efter gruppinfon – som jag får göra det. (Tillägg: min tid för individuellt dietistmöte är den 30 september, ganska exakt 6 månader efter gruppinfon.) (Ännu ett tillägg: jag fick tid för gruppmöte den 26 november, alltså åtta månader efter gruppinfon.)

5) Och sen får man vänta igen...

Eftersom överviktskirurgi klassas som högspecialiserad vård här i Värmland kan man inte åberopa vårdgarantin. Det går alltså inte att kräva att få komma före i några köer, eller att komma till ett annat landsting, som jag vet är vanligt annars i "gbp-kretsar". Man kan ju tycka vad man vill om det. Själv kan jag känna att det känns tryggt att vara i ett landsting där de lägger ner så mycket jobb på förberedelser, och att man hinner tänka igenom beslutet både en och två gånger innan. Det går liksom inte att spontan-opa sig här! :-) Å andra sidan kan det ibland kännas sjukt frustrerande att när man väl har bestämt sig för det här ganska drastiska beslutet, vara tvungen att vänta så himla länge!

När jag var på mötet den 19 mars 2013 sades det att köerna är ca 9-12 månader. Mitt intryck är att det är längre än så, men den som lever får se… (Och här kommer ett tillägg till: den 23 december ringde de och meddelade att jag ska opereras den 22 januari 2014! Alltså 10 månader efter första mötet och ca 14 månader efter att jag träffade min husläkare första gången.)

Bra att veta:

* Man har rätt till ersättning för sina resor till och från Torsby. (Som ligger ca 10 mil från Karlstad, där jag bor.) Spara kvitton från buss och tåg! På lokalbussen kan man be om kvitto, även om man betalar med busskortet! På sjukhuset får man ett kvitto när man anmäler sig i receptionen. På det får man fylla i några rutor, vilka färdmedel man tagit. Man fyller även i sitt kontonummer. Så skickar man det till den adress som står på sjukhuskvittot (skriv av adressen innan du klistrar igen kuvertet! ;-) ) och får pengarna in på kontot någon månad senare.

* Tågstationen i Torsby ligger precis mittemot sjukhuset, så till och med en förvirrad person som jag kan hitta dit utan problem!

* Om man tycker att det är obehagligt att ringa till vårdcentralen, för att beställa tid till husläkaren, kan man gå in på mina vårdkontakter på landstingets hemsida. Så gjorde jag, eftersom mina barns bvc-sköterska brukar svara i telefon på vårdcentralen och är lite skvallrig och "gå påig" av sig. Då kändes det bättre att skriva.

tisdag 9 april 2013

Och sakta går det framåt [från den gamla bloggen]


Om man räknar dagar/veckor har det inte gått så himla lång tid sedan gruppinfon, men i almanackan står det ju faktiskt redan en ny månad! Ja, det är lite larvigt att tänka så, men det hjälper en hel del för att det inte ska kännas så hopplöst segt.

"Nu är det april, och kursen var jag på i slutet av mars. Blodproverna tog jag i mitten av mars. Läkarbesöket gjorde jag i november, och hela cirkusen startade jag med mitt mail i slutet av oktober." Så går mina tankar när det känns som att det är lång tid kvar. Visserligen går det långsamt, men det har redan hunnit gå fem månader. Nästan ett halvår!

Nu i veckan ska jag iväg till en psykiatrisjuksköterska i Torsby. Det känns lite nervöst. Jag undrar just vad vi kommer prata om. Om hon har haft tillgång till mina gamla journaler, eller om vi ska "börja om från början".
Hur som helst så är jag helt övertygad om att det kommer att gå bra. Jag mår ju visserligen på många sätt och vis psykiskt dåligt över min övervikt, och är rätt övertygad om att det på många sätt och vis kommer bli bättre när jag går ner i vikt. Samtidigt är jag ju realistisk och inser att allting i mitt liv inte kommer bli tip-top bara för att jag väger mindre.

(Exempel på vad jag VET kommer bli bättre: Nu har jag svårt för nya situationer och drar mig oftast undan från att stå i händelsernas centrum, eftersom jag inte vill dra några blickar till mig och min kropp. Jag VET att det inte kommer vara så om jag går ner i vikt, eftersom jag när jag tidigare bara har varit tjock (typ BMI 28-30) har jag inte haft några som helst problem med att alla ser mig. Det är nu när jag är extremtjock (BMI 38-39) som jag blir sådan.

Exempel på sådant som jag vet kommer finnas kvar i mitt liv ändå: Nu är jag ibland väldigt lat och har svårt att få tumme ur och börja skriva t.ex. inlämningar till universitetet i tid. Jag är helt övertygad om att jag kommer fortsätta med den dåliga ovanan oavsett om mitt BMI är som nu eller om det skulle gå ner till 23.)