En platå som har lossnat

Efter mitt beslut (ja, det var ett aktivt beslut och ingenting som "bara hände") att leva normalt under påsken gick jag visserligen inte upp i vikt, men nedgången gick långsammare än vanligt.

Vad som hände veckan efter påsk var däremot något som "bara hände" och inte alls något aktivt beslut.

Det fanns godis kvar i barnens påskägg och varje dag nallade jag lite. Istället för kvällsmål bestående av äggmacka eller kvarg tog jag några godisbitar. Jag gjorde helt enkelt ett klassiskt misstag: bytte ut (en relativt stor mängd) bra protein mot en (relativt liten mängd) dåliga kolhydrater. Nu menar jag inte på något vis att kolhydrater är dåliga! Bara att godis = dåliga kolhydrater!

Bilden hämtad från sormlinds.se

Vågen stod stilla, stod stilla och plötsligt en morgon visade den 2 hekto mer än den gjort dagen innan.  (Ja, jag väger mig nästan varje morgon...) 200 gram är väldigt lite, men det tycker jag är oviktigt. Det viktiga här är att jag fick ett så tydligt resultat. Dåliga val = dålig viktnedgång. Inte bara dålig nedgång, utan till och med viktökning!

Som jag ser det så är det egentligen inte godiset som har varit det största problemet – även om det såklart också var ett dumt val av mig. Det allra dummaste har varit att jag hoppat över mina kvällsproteiner. Jag vet ju att jag mår bättre när jag käkar mitt lilla mål på kvällen. Nu har jag också fått se svart på vitt på vågen att de också hjälper mig att gå ner i vikt.

(Klart att jag fattar att det inte enbart är protein på kvällen som jag går ner i vikt av. Däremot är det en otroligt viktig byggsten för att just jag ska må bra och fortsätta äta vettigt även dagen efter.)

Påsk 2014

Påsk är ingen särskilt viktig högtid för mig. Jag vet att många förknippar den med en massa god mat och godissvullande, men själv har jag egentligen inga sådana associationer. Visst, en hel del godis brukar det väl bli, men påskmat? Alltså, den är lika trist som maten vid jul och på midsommar. Eftersom jag är allergisk mot fisk (ja, allergisk! Inte barnslig som vägrar äta) så är det en hel del som jag inte äter. Ingen sill, ingen jansson, ingen lax. Kvar blir prinskorvar, köttbullar och ägghalvor. Mat som man som småbarnsmorsa äter rätt ofta annars också...

På mitt 6-veckorsbesök pratade sköterskan en hel del om vikten av att faktiskt hålla sig normal i förhållande till mat. Inte en massa överätande eller skräp, men heller inga förbud.

Alltså bestämde jag mig för att faktiskt vara lite normal över påsk och äta lite godis. Det är absolut inga mängder som har slunkit ner – kanske 5-8 bitar om dagen – men jag har trots allt ätit lite godis varje dag. (Och jag dumpar inte på det! Det gör jag däremot på nybakade kardemummabullar! Skithemskt!)

De här rackarna alltså... Surdegsbullar med kardemumma. Helt sjukt goda, men jäklar vad jag tokdumpade på den halva jag tog! Det var inte alls värt det. :-(

Över lag tycker jag att det är svårt att äta så ofta som jag borde när jag är bortrest. Särskilt när jag är hemma hos mamma. Hon är trots allt en stor del i att jag har ett så stört förhållande till mat från början. Det är liksom skamligt att äta och att vara hungrig. (Precis som att sova länge på morgnarna, eller gå och lägga sig tidigt. Inte konstigt att mamma inte mår bra efter att ha misshandlat sin kropp så många år!)

Jag har alltså inte riktigt hållit mattiderna som jag borde. Däremot har jag åtminstone ätit bra mat, förutom bullhalvan och godiset...

Att komma hem kändes lite spännande. Skulle det synas på vågen att jag hade hoppat över mellanmål och dessutom käkat godis?

85,3 kilo visade vågen i morse! Det innebär att mitt BMI nu är nere på 29,9 och under gränsen för fetma! Tänk, nu är jag "bara" överviktig. Det har gått 86 dagar sedan min operation och jag är faktiskt på väg mot att bli normalviktig. Jag vet att det inte kommer gå så enkelt som det gjort hittills hela tiden. Men. Ju lättare jag blir, desto lättare är det för mig att vara aktiv. Och ju mer aktiv jag är, desto lättare blir det för kroppen att göra sig av med extrabagaget.

I-landsproblem

Efter flytet (särskilt den två veckor långa flytperioden efter operationen) trodde jag att jag aldrig mer skulle vilja äta soppa. 

Nu har det visat sig att människan tydligen kan glömma fort, för vem är det som äter soppa minst en gång i veckan om inte Nattsimmaren?

Dock har jag ett litet problem när jag äter spenatsoppa (förutom den obligatoriska spenaten som fastnar mellan tänderna) och det är att jag inte orkar äta ägg i soppan om jag dessutom vill ha en knäckemacka till, eller vice versa.

Snacka om att ha ett lyxproblem, men ändå. Jag älskar knäckebröd till soppan! Men man kan ju inte äta spenatsoppa utan ägg i!