Sedan onsdag förra veckan har jag käkat puré/mjukmat. Jag hade ju trott att det skulle vara fantastiskt, och jag måste säga att det är det faktiskt också!
Det allra märkligaste är att jag verkligen inte kan komma ihåg hur det var att leva på soppor. Och flytet? Det känns så avlägset att jag inte ens kan komma ihåg det om jag försöker. Sex veckor av mitt liv, som man kunde tro att jag aldrig skulle glömma!
Häromdagen gjorde jag en beställning från bodystore. Bl.a en massa nyttiga fröer, så att jag ska kunna äta lite roligare gröt än bara havregrynsgröt till frukost. Ser fram emot att få paketet!
Det här med puré då? Hur gör man? Ibland kan jag känna mig lite trist, som inte kommer på någon "riktig" mjukmat, utan istället kör familjens protein i mixern och serverar med blomkål. Jag vågar inte riktigt äta ris eller pasta än, utan serverar oftast min mat med blomkål... Igår hade vi nån slags potatisskruvar till maten och dem vågade jag faktiskt äta, i och med att de är så mjuka. Gott!
Jag tänkte bläddra i min GBP-bok och hitta något roligt recept, så får hela familjen äta samma mat. Några goda biffar kanske?
Det enda som jag egentligen tycker är jobbigt nu är att det är så sjuhuhukt svårt att få i sig tillräckligt med vatten. Och så är jag ibland rädd att jag äter för mycket. Det är lätt att få intrycket att "alla" bara äter någon deciliter, kanske inte ens det. Så sitter jag och slevar i mig två deciliter.
Det där är min självkritiska röst som talar. Innerst inne är jag rätt säker på att jag äter lagom. Men är man van att klanka ner på sig själv kan det vara svårt att sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar