Jag har ju en liten räknare här på bloggen, som visar hur länge det är sedan jag gjorde min GBP-operation. (Från början räknade den förresten ner till operationen.) Idag visar den på 998 dagar, så i övermorgon har det tydligen gått 1000 dagar!
Tänk så himla mycket som har hänt på den tiden!
Redan när jag började flyta innan operationen gick jag ju ner en hel del, och sedan fortsatte kilona rasa i ungefär 7-8 månader, innan vikten lade sig rätt stabilt. Som det verkar nu så håller jag mig hyfsat stadigt kring 65 kilo (till en längd på 1,69 m). Jag kan inte sticka under stolen med att jag egentligen gärna skulle vilja väga typ 61, men för att göra det måste jag vara betydligt noggrannare med både kost och motion än vad jag egentligen orkar...
Jo. För numera kan jag slarva en del utan att dumpa. (Eller så struntar jag i att jag kommer dumpa och äter ändå.) Av olika orsaker har jag inte mått så himla bra de sista månaderna, och precis som tidigare i livet har jag hanterat stress och allmänt dåligt mående genom att äta dåligt. En usel strategi, jag vet! Men eftersom det är så jag är van att göra är det så himla lätt att trilla dit!
Men annars då? Jo, förutom att jag mått dåligt på vissa plan så mår jag ändå så jäkla bra på andra!
Att inte väga 113 kilo innebär en sådan frihet för mig! Frihet att välja kläder. Frihet att vara den jag är, utan att folk ser fett och inte en människa. Frihet att röra mig. Frihet!
Jag var på många sätt och vis en fri, lycklig och utåtriktad människa även när jag vägde 113 kilo. Men. Det var så många gånger som jag inte var det. Som jag fick tvinga mig. Som jag hatade att gå in i ett okänt socialt sammanhang. Som jag tvekade inför att gå på fest - oavsett om det var med kända eller okända människor. Så många gånger som jag skämdes över mig själv och hela min uppenbarelse.
Jag är ju fortfarande jag. Jag kan fortfarande vara osäker i nya sammanhang. Men. Det handlar då om vem jag är inuti. Inte rädsla för att bli (be)dömd för den jag är utanpå. Inte skam över att jag så uppenbart inte har någon kontroll över mig själv. Jag lever och bubblar och skäms inte och ber inte om ursäkt.
Här är jag! Tusen dagar senare. Tusen gånger starkare! Är så oändligt glad och tacksam att jag fick göra den här operationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar