Och just precis i morse visade vågen upp en vikt som började med en sexa!!!
 |
| En helt overklig utsikt! För ett år sedan var hela displayen fylld med siffror... |
Jag kan inte komma ihåg att jag någon gång i mitt liv har vägt under sjuttio kilo. Visst, någon gång i tiden måste jag ha gjort det. Min födelsevikt var helt säkert under 70, till exempel... Men så lång tid tillbaka som jag kan minnas har jag vägt något på åttio eller nittio. (Eller som de senaste åren – runt hundratio.)
Aldrig hade jag trott att jag skulle gå ner så här mycket på så här kort tid.
Jag räknade stenhårt med att jag skulle vara en av de många som gick ner 75 % av övervikten och inte så mycket mer. Jag tänkte att det skulle vara fantastiskt att hamna på en vikt runt 85 kilo. Ibland vågade jag fantisera lite om att väga sjutti-nånting. Aldrig någonsin har jag tänkt tanken att hamna på sextio-nånting! Men nu är jag här och det känns finare än jag egentligen vill erkänna.
Ska skriva lite mer om det någon dag när barnen inte klänger på mig så mycket. Det där med viktfixering, blandade känslor inför komplimanger och annat som kommer upp i huvudet ibland.
Vad roligt att hitta din blogg! Jag känner igen mig i så mycket du skriver, jag är opad i april & har precis påbörjat denna resan. Kul men otroligt läskigt att hitta nya rutiner, äter jag rätt, för mycket för lite ska jag dumpa osv. Jag har precis som dig pluggat förlänge så bye bye CSN. Är 31 år, bott i Karlstad men bor nu i Göteborg.
SvaraRaderaHar du förresten instagram? Vore kul följa dig även där!
SvaraRaderaHej! Vad roligt att du har hittat hit och att du kan känna igen dig i så mycket! :) Jag finns på insta under det väldigt fantasifulla namnet Nattsimmaren! Dock inte så många bilder, då jag är semi-anonym. Om någon råkar känna igen mig är det inte hela världen, men jag är inte superoffentlig heller.
RaderaHej :)
SvaraRaderaNu har jag läst hela din fantastiska resa...Bra jobbat !!!
Jag är själv i startgroparna nu...Så nu den 28/8 har vi första träffen i Torsby, då jag antagligen, förhoppningsvis får veta om man får chansen till ett nytt liv, eller rättare sagt en hjälp att forma ett nytt liv.
Du skriver med en positivitet som smittar av sig...Härligt =)
Du har verkligen beskrivit allt på ett lättförståeligt sätt att man måste arbeta med sig själv...både före och efter operationen !
Jag vet ju inte om jag får den än, men med de problem som jag har pga övervikt...så hoppas jag att läkaren förstår min situation...och barnen behöver sin mamma ett tag till :)
Tack att du delar med dig, det betyder mycket.
Med vänlig hälsning. Meg
Hej! Tack för dina snälla ord! :) Jag skriver här av två anledningar: Dels för min egen skull – för att dokumentera min resa och samtidigt få ordning på alla tankar och känslor som bubblar upp. Dels för att skriva den blogg som jag önskar att jag hade hittat när jag var tidigare i resan. Det finns massor med gbp-bloggar, men inte så många om hur det funkar i Värmland.
RaderaLycka till med din resa! Det är helt fantastiskt nu när nästan 45 kilo är borta och jag kan vara den där mamman jag vill vara. Klättra högst upp i klätterställningarna och springa ikapp med barnen för att ramla ihop i en kittlig hög på gräsmattan! Hör gärna av dig igen när du har varit på mötet, och berätta hur det har gått!