Ganska ofta händer det att jag tänker på hur det kommer vara sen. Sedan. Efter operationen, när kilona har rasat.
Dels en del självklara (och samtidigt rasande sorgliga, just för att de är självklara) saker. Som att slippa en klump i halsen när jag åker buss och ser hur ingen vill sätta sig bredvid mig. Eller för den delen när jag åker buss och det är hur obekvämt som helst, eftersom jag är så mycket större än vad de skålade sätena tillåter. Som att slippa gå på stan, men åka hem nästan med en gång för att jag inte orkar med folks blickar. Som att jag hellre fortsätter plugga, än börjar jobba, eftersom jag inte står ut med att stå framför en klass när jag är så här tjock.
Så har vi de där andra grejerna. Att jag ligger i badkaret och tänker på att när man inte är jättetjock kan det nog vara så att vattnet täcker kroppen. Hurra! Ingenting som sticker ut och blir kallt! Och när man har badat klart tar man en handduk och sveper omkring sig. Inte en handduk som man nätt och jämt lyckas få att sitta uppe. Som glipar och gör så att jag måste ha badrock över för att inte visa upp hela härligheten och lite till.
Fy 17, vad jag ser fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar